Jenna

Tänkte ta och dela med mig lite mer om min sjukdom. Hur den utspelat sig och hur saker har varit och vad som hände egentligen. Att våga prata om detta är sån tabu, som jag önskar att det inte vore, för det drabbar så oändligt många. 

 

Som ni vet har jag varit extremt deprimerad och varit inlagd på sjukhus pga detta. Varit självbordbenägen bl.a. 

Det vad ni inte vet är hur min resa har utspelat sig. 

 

Det började iallafall med att min sambo fick jobb i göteborg och bodde i stockholm 3månader innan jobbet i göteborg började. Så då bodde jag ensam i lägenheten i 3 månader. Allt gick bra och allt flöt på. 

 

Sen kom flytten till göteborg och jag var tvungen att säga upp mitt jobb. Vi flyttade upp till göteborg och själva flytten gick bra. Sen började min sambo jobba på heltid och var borta hela dagar medans jag var ensam i en ny stad och inlåst i en lägenhet. Efter detta är mitt minne helt borta. Har bara små fragment och vet saker som folk har berättat till mig. Vilket jag är väldigt tacksam över.....Att jag inte kommer ihåg allt. försöker förtränga saker, vilket kan vara dåligt eller bra. Men är bara inte redo att veta sanningen än. Så tungt har det varit och är forfarande idag. Jag vill inte veta hela sanningen, hurdan jag varit och vad som riktigt har hänt. 

 

Vet att enda jag gjorde om dagarna och nätterna, var att jag sprang på akuten och vårdcentraler.

Jag trodde att det var något fysiskt fel på mig. Vilket det inte var. Men det förstog inte jag just då. 

jag sov ingenting på flera nätter, jag åt ingenting. Jag var helt förstörd. När jag sprang på olika akuter och vårdcentraler fick jag en massa olika medeciner utskrivna. Tyngre sådana. Men som jag aldrig tog för jag trodde ju att jag var fysikt sjuk och inte phykiskt sjuk. 

 

Ibland var dom tvungna att ge mig medicin i sprut form för att få mig att landa. 

 

Jag var så deprimerad så jag vågade inte ens gå ut genom huset. Ville inte vara med någon eller ens gå in i en butik. Jag ville knappt prata med någon ...

 

Det gick tillslut så långt så min sambo som inte heller hade fått sova på flera nätter, hyrde en hyrbil i göteborg och bilade hela vägen upp mot umeå för att föra in mig på sjukhus, Då inget sjukhus i göteborg agerade och la in mig. 

 

Idag mår jag bättre, Men nu får jag medecin samt så fick jag 12 ect behandlingar. Men allt är fortfarande tungt idag, och gruvar mycket varje dag om hur det varit och självklart är jag ju nyfiken på att veta hela sanningen. Men jag vet att det gynnar mig ingenting. Utan det är redan nog tungt som det är. Jag får kämpa varje dag för att klara av mina tankar, hålla humöret samt öva på att våga vara social igen. 

 

Jag är ju livrädd att bli dömd pga att våga tala öppet om detta. Men samtidigt är det något som hjälper mig. Att våga ventilera och få ut lite av mina tankar. Samtidigt så hoppas jag att folk kan relatera och känna att dom är absolut inte ensamma. 

 

Nu vet ni en del om mig. Vad jag varit med om, och det har blivit en del av mig. 

Kom ihåg att jag är samma gamla Jenna som jag alltid har varit. Jag har bara gått igenom något tungt, men blir bättre för varje dag som går! 

 

En bild på en bättre dag!